Det är ett speciellt yrke - så speciellt att man knappt kan utbilda sig, ett svårt yrke, man ska vara en blomma i tapeten, vara armar och ben eller händer och fötter, kompensera funktionshindret, lämna hjärnan hemma, man jobbar för att jobba bort sig själv, ett fritt jobb.

Föreställningarna om att det här arbetet är så speciellt är vanligt förekommande. Det är ett speciellt arbete att arbeta för någon annan, och så pass nära. Men om det speciella hindrar oss från att få bra utbildning, lön och den status yrket personlig assistent förtjänar, måste det speciella med yrket tonas ner.

Verkligheten är väl ändå att det är ett yrke bland andra. Ett serviceyrke där man arbetar på uppdrag av brukaren. Ett svårt yrke kan det sannerligen vara men inte omöjligt. Det gäller att vara lyhörd nog för att ta in brukarens vilja, och ödmjuk nog för att förstå den.

Man ska komma ihåg att personliga assistenter arbetar för personer med kroppsliga funktionsnedsättningar, såväl som för människor med intellektuella funktionsnedsättningar.

Eller båda i samma person. Men hur funktionsnedsättningen än ser ut, arbetar ändå den personliga assistenten med stöd, service och delaktighet. Uttrycket att man ska vara en blomma i tapeten står helt enkelt för att en personlig assistent ska vara så diskret som möjligt. Finnas men ändå inte. Undvika att ta plats och kräva uppmärksamhet, speciellt om den personliga assistenten arbetar i brukarens hem.

Respektera brukarens integritet.

Att vara någons armar och ben eller händer och fötter betyder i praktiken att den personliga assistenten ska överbrygga och kompensera där funktionsnedsättningen sätter hinder. När man lämnar hjärnan hemma är det för att tydliggöra att brukaren är den som styr och bestämmer, och den personliga assistenten utför sitt arbete utan att lägga egna värderingar eller eget tänkande emellan.

För att klara av det är det bra att ha hjärnan med sig hela tiden. Uttrycket är symboliskt och underförstått att den personliga assistentens hjärna inte behövs i brukarens liv eftersom brukaren har en egen hjärna. När en personlig assistent arbetar för att arbeta bort sig själv, handlar det om att ordna för ett så självständigt liv för brukaren som möjligt.

Ett liv som andra. Det kan vara ett fritt arbete, eftersom man följer brukaren i det som han eller hon gör men det kan också lika gärna anses ofritt, eftersom de personliga assistenterna faktiskt inte kan bestämma innehållet. Det kan också vara ofritt om brukaren inte har förmågan till så många olika aktiviteter eller om aktiviteterna är väldigt rutinstyrda. Frihet eller inte så är arbetet utvecklande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Svensk funktionshinderspolitik har sin grund i mänskliga rättigheter. Delen om ökad delaktighet och jämlikare livsvillkor ska därför även sättas i relation till artiklar i FN:s konvention om rättigheter för peroner med funktionsnedsättning.   ...

En grundförutsättning för att man ska kunna göra ett bra jobb som personlig assistent är att man har kännedom och insikt om sin egen person.   Det är också nödvändigt att vara någorlunda stabil som person och vara i balans med sig själv. Att våg...

Just nu när jag skriver det här är jag lite upprörd. Bakgrunden till det är för lång att lägga ut här, för många turer hit och dit som under årens lopp byggt upp ett slags ständigt närvarande frustration i mig.    Låt mig bara säga som så här. Ja...

Socialpolitiken styrs vanligtvis inte av dem vars liv den påverkar, utan av politiker och tjänstemän utifrån politiska hänsynstaganden och en nödvändigtvis begränsad kännedom om andra människors livsvillkor.   Det gäller framförallt oss personer...

Den personliga assistentens roll Vilken roll ska den personliga assistenten ha till brukaren? Det varierar naturligtvis beroende på vem brukaren är. I vissa fall behöver man vara mer drivande, i andra mer neutral.   Oavsett hur förhållandet till...