Personlig assistans var ursprungligen mest tänkt för personer med rörelsehinder, men lösningen visade sig snart anpassningsbar till människor som av olika anledningar behöver stöd med den dagliga arbetsledningen.

I STIL:s pilotprojekt ingick en deltagare, en ung man med Downs syndrom som fick hjälp med arbetsledningen av sin mor som kunde tolka honom. "Vicearbetsledare", "medarbetsledare" eller "servicegarant" betecknar funktionen där en eller flera personer som har assistansanvändarens förtroende kompletterar dennes förmåga att fungera som arbetsledare.

Ofta är det en anhörig, en god man, assistent eller en hos anordnaren anställd person.

1983 års konferens — ett viktigt avstamp

År 1983 togs initiativet till en internationell konferens i Stockholm, där bland andra nyckelfigurerna från den amerikanska IL-rörelsen, Ed Roberts och Indy Heumann, presenterade Independent Living-rörelsens ideologi och arbetssätt. 

Konferensen var den första i sitt slag i Norden. Ett av konferensens många teman var:

"För att uppnå självbestämmande över ens kropp och liv måste den som är beroende av daglig praktisk hjälp av andra också vara arbetsgivare eller arbetsledare för sina personliga assistenter."

Representanter från den etablerade handikapprörelsen motsatte sig detta (ofta var de själva utan behov av personlig assistans). Handikapprörelsen hade länge kämpat för en bättre fungerande hemtjänst och boendeservice genom att kräva mer information och utbildning för den personalen.

Deras position var att all förändring måste ske inom de befintliga kommunala strukturerna. Representanterna hade svårt att se att ett samarbete på lika villkor mellan de boende och personalen omöjliggjordes av utbudsstyrningen och tjänsternas organisationsform med hierarki och centralplanering.

De säg inte sin relation som en funktion av ojämn maktfördelning. Dessutom ansåg de att det var samhällets ansvar att komma med färdiga lösningar till problemen. Några ansåg att personlig assistans kanske passade den individualistiska amerikanska traditionen, men inte den svenska folkhemstraditionen där vi har gemensamma lösningar för att ta hand om varandra.

Trots motståndet fortsatte en mindre grupp konferensdeltagare som själva behövde hemtjänst och boendeservice att träffas regelbundet efter konferensens slut — utan representanter från den etablerade handikapprörelsen — för att under dessa förutsättningar arbeta fram en personlig assistanslösning för sig själva och andra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Svensk funktionshinderspolitik har sin grund i mänskliga rättigheter. Delen om ökad delaktighet och jämlikare livsvillkor ska därför även sättas i relation till artiklar i FN:s konvention om rättigheter för peroner med funktionsnedsättning.   ...

En grundförutsättning för att man ska kunna göra ett bra jobb som personlig assistent är att man har kännedom och insikt om sin egen person.   Det är också nödvändigt att vara någorlunda stabil som person och vara i balans med sig själv. Att våg...

Just nu när jag skriver det här är jag lite upprörd. Bakgrunden till det är för lång att lägga ut här, för många turer hit och dit som under årens lopp byggt upp ett slags ständigt närvarande frustration i mig.    Låt mig bara säga som så här. Ja...

Socialpolitiken styrs vanligtvis inte av dem vars liv den påverkar, utan av politiker och tjänstemän utifrån politiska hänsynstaganden och en nödvändigtvis begränsad kännedom om andra människors livsvillkor.   Det gäller framförallt oss personer...

Den personliga assistentens roll Vilken roll ska den personliga assistenten ha till brukaren? Det varierar naturligtvis beroende på vem brukaren är. I vissa fall behöver man vara mer drivande, i andra mer neutral.   Oavsett hur förhållandet till...