Att arbeta med äldre personer och personer med funktionsnedsättning innebär en stor variation av arbetsuppgifter inom olika verksamhetsområden.

Arbetssätt och metoder har utvecklats ur olika teoretiska modeller och praktiker, arbetsterapeutiska, medicinska, pedagogiska, psykologiska och sociala samt ur de modeller och praktiker som rör omvårdnaden.

I föreliggande kommer fokus att fästas på arbetsmetoder som faller inom ramen för social omsorgsverksamhet gällande vuxna personer med omsorgsbehov. Äldre- och handikappomsorg är verksamhetsfält som under lång tid varit en angelägenhet för landsting och kommun.

Under senare år, från 1990 - talet och framåt har kommunerna huvudansvaret för större delen av den omsorg som regleras i Socialtjänstlagen (SoL) och Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Kommunerna övertog ansvaret när Ädelreformen, Psykiatri reformen och Ha ndikappreformen trädde ikraft.

Sverige har en lång tradition av offentligt driven omsorgsverksamhet för äldre personer, personer med utvecklingsstörning och personer med psykisk ohälsa även om det i vissa fall, som till exempel för gruppen lindrigt utvecklingsstörda började som välgörenhetsinsatser på 1870-talet.

Detta arbete tog sin utgångspunkt från pedagogiska metoder då arbetet med lindrigt utvecklingsstörda, på den tiden, till stora delar handlade om uppfostran och undervisning med målet att de utvecklingsstörda skulle bli självförsörjande i samhället.

Det samma gällde andra funktionshinder- grupper såsom personer med hörselnedsättning, döva, synskadade och blinda. För personer med grav utvecklingsstörning, i den mån de överlevde till vuxen ålder, gällde en mer medikaliserad syn i linje med den för personer med psykiska funktionsnedsättningar.

I den grad man kunde diagnostisera och särskilja psykisk sjukdom såg samhällets omhändertagande helt annorlunda ut. Stora institutioner eller sinnessjukhus, där man prövade olika behandlingsformer, fanns redan i början av 1800-talet.

Men det var inte förrän under 1800-talets andra hälft som psykiatrin utvecklades från praktisk vård till medicinsk vetenskap, psykiatri.